fattar inte riktigt vad det är med mig.. Jag träffar/dejtar för tillfället en helt underbar kille, en kille jag gillar och som jag någon dag skulle kunna tänka mig att ha ett förhållande med.. Men heter man ellinor kryss så är man riktigt bra att förstöra saker, förhoppningsvis har jag inte förstört detta helt.. Men jag tror mycket har med att göra att allt detta skrämmer skiten hur mig, vad jag känner för honom skrämmer mig då jag aldrig riktigt känt så här för någon.. visst jag har haft känslor för andra men jag har aldrig känt så här.

Och jag vet att vissa av sakerna jag säger/gör kan uppfattas som att jag är väldigt svartsjuk av mig, men så är det inte så klart jag kan vara svartsjuk,men det är alla någon gång ibland men jag tror även det kan vara bra att vara svartsjuk ibland för det är ett sätt att visa att man är rädd att förlora den man gillar. 

 

Och med min historia med killar, antagligen har jag sabbat allt genom att vara en person jag aldrig trodde jag skulle vara eller så har jag fått mitt hjärta krossat och det sätter sina spår, man kan förlåta men man glömmer aldrig och även om jag har blivit en starkare person av allt detta så det jag känner för denna person skrämmer mig för jag vill inte stå där sårad igen för jag vet inte hur mycket till jag orkar med att bara bli sviken hela tiden att aldrig få känna att den här killen skulle göra allt för mig och att det inte spelar någon roll hur komplicerad jag kan vara ibland men han kommer finnas där.. och jag tror det kan ha en stor betydelse att jag försöker stöta bort personer jag gillar för att se om dom tycker att det är värt det eller inte, om jag är värd att kämpas för eller inte.. för det är alltid jag som har kämpat och jagat och för en gång skull vill jag känna att någon kämpar för mig.. Jag vet att det är fel men det är mitt sätt att skydda mig själv från att få mitt hjärta att bli totalt krossat.