0 respekt..

Hur en person man endå har haft känslor för och som man har älskat kan äckla en så mycket är sjuk.. 
Han bevisade väldigt mycket vad han egentligen är för person efter den där bilden, Och man undrar hur mycket utav det han sa/ skrev den sista månadern av vårat förhållande som var sant. 
 
Lika mycket som hans beteende äcklar mig så är det så respektlöst, noll respekt från hans sida mot mig och för det vi hade.
Jag skiter i om han dejtar någon,jag vill att han hittar en bra tjej för innerst inne så är han en bra människa och han förtjänar en vettig tjej.
men att lägga upp en bild på dom två 1 månad efter det tog slut mellan oss är inte så kul att se och det tog väldigt hårt på mig för även om jag på ett sätt har gått vidare och jag snackar med andra så var det som att få ett slag rakt i ansiktet. han la inte upp en enda bild på oss under perioden vi dejtade/ var tillsammans. Och nu 1 månad efter vårat förhållande tog slut så lägger han upp en bild på han och hans nya.. 
 Men nu vet jag hur lite vårt förhållande verkar ha betydt för honom.
 
Man är ju mest förbannad just nu men även känner man sig rätt så naiv, som trodde på allt han sa till mig.  Man känner sig rätt så blåögd, som trodde att han älskade mig och att han kände samma sak för mig som jag gjorde för honom. Man börjar ju undra hur mycket som var äkta ifrån hans sida och vad som bara var ett spel..
 
Jag önskar han all lycka till och jag hoppas han får det livet han vill ha! 😊
men jag är done.. just nu vill jag inte ha något med honom att göra överhuvudtaget. Jag ville ha honom i mitt liv även om det bara var som en vän jag kunde nöja mig med det för jag ville inte förlora honom helt för det är som att förlora en del av mig själv.
men jag klarar mig utan såna här personer som pissar på den andras känslor. 

Life goes on 💋

Hur livet ibland kan bli är rätt så komiskt.. jag hade inte direkt någon tanke på att börja snacka med någon än, men nu är jag här idag snackar och lär känna en person som verkar vara en väldigt vettig kille!

Jag mår på ett sätt bra, sen så klart jag är en människa så har fortfarande dom dagarna då jag bara vill ligga i sängen och sova bort dagen.. men dom dagarna blir färre och färre och det är det som räknas! Sen att jag fortfarande har sömnproblem och vaknar upp flera gånger under natten är ett annat problem som jag hoppas ska försvinna snart.
Och denna person får mig att må bra, varje gång jag ser att jag har fått ett mess ifrån honom så får jag ett leende på läpparna. ☺

Sen hur det kommer att kännas efter man har träffats ett par gånger får man se då, oavsätt vad så kommer jag ta det väldigt försiktigt och sakta med nästa person jag bestämmer mig för att dejta och det kommer nog ta ett bra tag innan man kan lita någon igen.
 
För något jag har lärt mig är att livet inte alltid blir som man hade tänkt sig, jag trodde liksom att jag hade hittat personen jag skulle dela mitt liv med, han som var/ är mitt livs kärlek.. men jag måste tro att man inte bara har en som är ens livs kärlek för skulle man bara ha en själsfrände så är livet väldigt absurt.  
 
När det tog slut så ville jag glömma dom här 8-9 månaderna jag ville spola tillbaka tiden till när jag gav honom och allt detta en andra chans.Men jag vill inte det längre för oavsätt hur saker och ting slutade mellan mig och han så var han den som fick mig att våga öppna upp mig för någon helt och hållet och han var den första killen jag sa "jag älskar dig"till face to face. Vi hade våra up and downs men det är dom bra minnerna jag tänker minnas..  
 
förhållandet med keven lärde jag mig en hel del, t.ex. att man ska inte ta något för givet men även att våga släppa in någon i sitt liv,att få känna sig älskad och få älska någon för det är något helt underbart. Så jag kommer ta med mig både dom bra och dom dåliga sakerna med mig i livet.
 
2018 började åt helvete rent ut sagt, har nog aldrig mått så dåligt som jag har gjort den senaste månaden, men jag tar en dag i taget och jag har en del att se fram emot. ska utomlands i mitten av april med frugan och förhoppningsvis har jag hittat en lägenhet innan sommaren. 😊 
 
Ta hand om er själva och era nära och kära för man vet aldrig hur morgondagen ser ut!❤

Självisk

Med detta inlägg kanske det kommer låta att jag är sur på denna person men det är jag inte..
Men han är Självisk, jag förstår att han har ett stort hål i sitt hjärta som han inte vet hur han ska hantera och att han inte vill bryta ihop framför någon. Men det är själviskt att få mig att börja älska honom, att bli kär i honom och sen bara fly från allt och stänga av allt som har med känslor att göra.
 
Visst att man känner att man vill fly och blockera allt när livet känns skit, men det är rent ut sagt elakt mot den som faktiskt bryr sig om denna person, som han kallar sin familj och den som han lovade att han skulle inte fly igen om han kände att han höll på gå in i vägen eller när saker och ting blev för jobbigt. 
 
Jag vet på ett sätt att jag måste släppa denna människa,att på ett sätt inse att det är kört mellan oss, jag måste gå vidare. Men jag vet inte Hur? 
Hur ska man kunna släppa nån som fortfarande betyder allt för en? Den personen som jag hade planer med. Den som jag fortfarande är förälskad i.. 
 
Jag vet att det bästa är att låta tiden göra sitt men jag är trött på att inte veta när jag går och lägger mig vilket humör jag kommer vara på när jag vaknar. Om jag på ett sätt kommer må bra eller om jag kommer gå på auto för jag orkar inte känna saknaden och tomheten inom mig.
 
Ett bra citat som min underbara vän sa för några veckor sen var " det är inte lätt att älska trasiga människor" och det ligger så mycket sanning i det! För det är inte lätt någonstans att älska någon som är trasig.. som väljer att stänga av allt och försvinna  istället för att försöka fixa problemen.
 
 

Tomhet..

Känner bara en tomhet just nu, tom på ord och tom på känslor..har knappt gråtit men det kommer nog när jag inser att jag har förlorat den personen som är mitt livs kärlek, den som jag vill dela mitt liv med.. när han kommer för att hämta sina saker det är då jag nog kommer att fatta att det är slut.. för just nu känns allt som ett stort skämt eller en riktigt dålig dröm.. 
 
Även om jag på ett sätt har känt det på mig den senaste veckan att det nog inte kommer sluta bra då det inte har varit så bra den senaste tiden men att det skulle göra så här ont som det gjorde när jag fick reda på att han inte längre vill ha en relation med mig, det hade jag inte riktigt räknat med.. En bit av mig försvann.
 
Men det är väl nu jag behöver tro mer än någonsin på "if two people are meant to be together, eventually they'll find their way back"

 
 

Han den där 👆
 Det känns fortfarande lite overkligt att säga att du är min, att han är min kille eller höra dig säga att jag är din flickvän men fortfarande så får jag ett leende varje gång jag tänker dom tankarna eller när jag hör dig säga att jag är din. 
Även om han kan få mig irriterad och förbannad så kan jag inte vara sur på denna mupp speciellt länge, och ibland kan det göra mig ännu mer irriterad för ibland behöver man få vara sur men på något sätt så kan jag inte vara det.
 
Sitter här och tänker på hur mycket du faktiskt har öppnat upp dig för mig om man jämför med hur allt såg ut för 1 år sen när vi dejtade varandra. du har verkligen vågat släppa in mig i ditt liv och jag vet att det är stort för dig och jag är så glad att du har gjort det, att du litar på mig och att du ser mig som en i familjen.
 
När du sa jag älskar dig för första gången så kände jag en sån glädje i mig som jag aldrig har upplevt med någon annan tidigare. Att killen jag är så förälskad i älskar mig, knasiga jag som kan vara så komplicerad och som egentligen är raka motsatsen när det kommer till vad för tjejer han brukar ha förhållande med.  Men på något sätt så kompletterar vi varandra, för även om vi är rätt så olika så passar vi väldigt bra ihop. Jag ser fram emot vart denna resa kan leda till för jag tror att den kan bli rätt så awesome 😊
 
 
Jag älskar dig keven ❤
 
 
 

när allt bara känns så freaking rätt

Känslan när allt känns rätt är obeskrivlig! Jag har hittat personen som jag vill ha ett förhållande med, personen som jag någon dag vill flytta ihop med och allt annat därefter. 
 
Det sjukaste är att hade jag frågat mig själv för ett halvår sen eller 4-5 månader sen om jag skulle kunna se någon framtid med denna person så hade svaret varit nej. Eller någonstans långt inom mig hade svaret varit ja, för jag har haft känslor för honom sedan förra året då vi började att ses. Men med tanke på att han drog utomlands i början av detta år och skulle egentligen ha varit borta i minst 1 år så hade jag vid denna tidpunkt för ½ år sen börjat accepterat att han var borta och sånt.. 
 
Men jag är glad att jag gav honom och detta en andra chans för jag är lyckligare än vad jag har varit på länge, och jag är så jävla kär i honom 🙄
 
Visst finns det fortfarande en liiiiten osäkerhet kvar, att han ska såra mig igen och det är väl inte så konstigt att den känslan sitter kvar med tanke på att han krossade mitt hjärta när han drog till thailand för att jobba. Den känslan är något jag får jobba med och som jag jobbar med varje dag och den blir mindre och mindre för även om den känslan sitter där inne i mig så är jag säker på honom och jag är säker på oss. För det ska vara han och jag, så enkelt är det! 😊
 
I have found the right one ❤
 

Att vara kär.

Något jag har märkt dom senaste veckorna är att vara kär är något helt underbart men det är rätt så skrämmande också.. man har gett sitt hjärta till någon annan och antagligen krossar personen hjärtat eller så gör den inte det och att inte riktigt veta vad personen kommer göra skrämmer skiten ur mig.. För jag känner att jag vet inte riktigt vart jag har denna människa, om han vill satsa på detta eller inte. En del av mig tror att denna gång kommer han inte sticka men en del av mig tänker det värsta då jag är väldigt duktig på att göra det. även om Jag till en viss del litar på honom så gör jag inte det helt än och det kommer nog ta ett tag innan jag kan göra det igen. Jag vill inte säga hejdå till denna person igen då det gjorde jävligt ont förra gången men jag orkar inte satsa på någon som inte vill satsa tillbaka. jag vet att det bästa är att fråga vad han vill men svaret jag kan få vill jag inte ens tänka på.. jag är en optimist och jag vill tänka att denna gång kan det bli bra, att det kommer sluta bra men så klart jag även vet att allt är inte som i en film där alla lever lyckliga i alla sina dagar.. Men jag vill tro att det kommer sluta bra och jag hoppas det för I have fallen in love in this guy även om han ibland kan gå mig på nerverna.

He's back.

Han är tillbaka.. 
Och vet väl inte riktigt vad jag ska tycka om det, på ett sätt är jag glad att han är det men på ett annat sätt så är jag inte det. Då jag äntligen hade accepterat att han skulle vara borta ett bra tag och jag hade gått vidare med mitt liv. 
Men nu är han tillbaka i sverige, i bålsta..
Hur känslor som jag har kämpat med att få bort eller rättare sagt stoppat undan långt långt bak i mitt hjärta, kan komma tillbaka så fort är rätt så sjukt.. 
 
Jag kan forsätta förneka det eller så erkänner jag det bara att jag är kär i honom och det har jag varit sedan vi dejtade varandra.. 
 
 

ilska

Jag är förbannad, är förbannad på honom, jag är förbannad på mig själv, jag är förbannad på hela denna situation.. 
Jag tror det är därför jag inte ens har känt av att jag är ledsen för jag känner bara ilska just nu..
Och jag vill inte att sista gången jag träffade honom på jag vet inte hur länge eller om vi någonsin kommer träffas sen när han är tillbaka i sverige men jag vill inte att sista gången skulle kännas så stelt.. Men det var nog första gången med honom som jag kände att jag inte visste hur jag skulle vara runt honom, för jag ville egentligen bara krypa upp i hans famn, känna hans armar runt mig och bara för några sekunder glömma bort att om en månad så är han inte kvar i sverige men jag kunde inte det..  Så istället så blev jag väldigt tillbakadragen och ganska off, och det är något jag ångrade så fort jag drog ifrån honom men då kunde jag inte direkt göra något åt det..
 
Varför ska allt vara så jävla svårt för?! 
 
 

How do I know when enough is enough?

Vet inte ens hur jag ska börja detta då det finns så mycket i mitt huvud just nu, känns som om jag kommer explodera snart och igentligen borde jag väl få ut det här till den personen men det går inte, då jag inte vill vara den tjejen som är för på och som är för komplicerad.. Men jag är en komplicerad tjej som ganska ofta tänker det värsta om saker, jag är en känslomänniska som behöver veta hur det ligger till och vad den personen vill och tror det har med att göra att jag har väldigt svårt att lita på killar så jag behöver veta..  Men jag vet hur det har slutat förut med killar när jag har varit för komplicerad och med tanke på att denna person redan har svårt att släppa in mig för mycket i sitt liv så kanske det inte är det bästa att vara för på.. 
 
Men det är inte bara han som har svårt att släppa in någon i sitt liv, jag har också det och ju mer han backar desto mer blir jag osäker på honom och på hela denna situation och då backar jag med, för annars är det jag som kommer stå där i slutändan fallit för någon som inte ville något sånt. Och det jobbigaste är väl att jag redan har fallit för denna kille, eller det är väl inget som jag ser som något dåligt men frågan är om jag är villig att ta den chansen? 
Då min magkänsla säger en sak och mitt huvud säger en sak, och man ska väl alltid lita på ens magkänsla? 
Men endå så vill jag inte lyssna på min magkänsla då jag faktiskt gillar denna kille och jag vill lita på när han säger att det inte är något endå om det finns en känsla där i kroppen som säger att det är något som är fel.. 
 
En sak är jag iaf säker på, det är att jag vill inte vara den som står där i slutändan sårad, för jag är så otroligt trött på det.. Att bli sviken gång på gång av killar som ger en falska förhoppningar genom att vara kärleksfulla och som får en att tro att de vill något och sen visar det sig att dom inte vill det.. 
 
 
 
 

kärlek

Vill bli kär.
Vill hitta han med stort H. 
Vill känna mig älskad och uppskattad för den jag är. 
Vill hitta någon som kan acceptera mina brister.
Som kämpar för det, oavsätt hur komplicerad jag kan vara ibland. 
 
Jag vill helt enkelt hitta kärleken
 
 

move on

Efter många månader av att försöka hitta tillbaka till mig själv, att börja älska mig själv igen har jag äntligen börjat att göra det och det känns så otroligt skönt! Så klart man har sina dåliga dagar då man tänker tillbaka på saker och ting och vad man hade kunnat gjort annorlunda och sånt men dom blir färre och färre. 
Har till och med börjat att dejta en, och det känns riktigt bra måste jag säga! 
 
Men efter allt jag har varit med om det senaste året så kommer jag ta det väldigt lungt och försiktigt inte pusha fram något. 
Jag kanske kan få mitt lyckliga slut tillslut.. men vi får se vad som händer mellan mig och denna kille men jag är redo att ta den utmaningen och det ska bli kul och se vad detta kan leda till!  :) 
 
 
 

beslutsångest

Vet inte om jag ska ta bort mina senaste inlägg eller inte.. För vill inte ge denna person mer uppmärksamhet men endå så är det som har hänt en del av mitt liv och dom inläggen jag har skrivit har verkligen varit såna inlägg jag skriver från hjärtat vad jag känner och tänker. Och det som har hänt har gjort mig starkare, har fått mig att börja älska mig själv igen och jag börjar inse att för drygt 1 år sen fram tills i vintras så var jag desperat efter att hitta någon, jag ville verkligen ha någon i mitt liv och jag var helt ärligt desperat och jag lät killar få behandla mig som dom ville . Men nu börjar jag acceptera att jag kommer hitta någon när jag minst anar det och det är på ett sätt ganska skönt att vara själv, att fokusera på sig själv och att börja älska sig själv.
 
Och jag har börjat inse att denna kille jag höll på med i höstas/vintras är ingen bra kille någonstans och borde ha fattat det för många många månader sen, men bättre sent än aldrig brukar man säga! Så klart han kommer vara någon jag verkligen föll för och fick känslor och han kommer väl alltid att betyda något för mig. det kan jag inte radera men han är ingen jag någonsin vill ha med att göra. Men tycker synd om hans nya då jag och han snackade en del i början av maj och det skickades väl lite bilder fram och tillbaka( inget jag är direkt stolt över nu i efterhand) men det jag har fattat som jag inte gjorde då för då hade jag aldrig gjort det är att han måste ha varit på G med hans nuvarande och det äcklar mig, att vi skickade dom bilderna vi gjorde när han träffade en annan.. Men det bevisar egentligen vad han är för kille, och jag är glad att han är ute i mitt liv. 
 
Men tillbaka till ämnet, vette fan hur jag ska göra med inläggen.. ska jag ta bort dom eller inte? Får fundera lite mer på det så får vi se hur jag gör, för som sagt det är endå en del av mitt liv och har blivit mycket starkare av det som hände.
 
 

!

 

Mind fuck..

Hur en person kan fucka upp ens huvud är sjukt.. Och att jag ens bryr mig, det är det värsta i det här! Eller nej det värsta är att jag skriver detta inlägg, men måste få ut detta och det är därför jag har min kära lilla blogg.
För jag vill inte lägga mer energi på denna person, räcker med att jag drömmer om honom ibland.. Och nej det är inga sex drömmar! haha.. Det är mer drömmar som känns så där äckligt verkliga att när man vaknar så måste man gå in på mobilen för att se om det stämmer.. 
 
För om det nu hade varit så att han hade skaffat tjej så hade jag blivit glad för han skull, för jag har inte något emot honom och bara för det slutade som det slutade mellan mig och han så vill jag ju fortfarande att han ska träffa en bra tjej! För även om hans beteende han har ibland är inte okej så vill jag att han ska vara lycklig.
 
Men tillbaka till att fucka mitt huvud, han har gjort ganska tydligt att han inte vill ha något med mig att göra då han har kapat all kontakt med mig och tagit bort mig överallt, trodde jag iaf.. Men såg nu i veckan att han fortfarande har kvar mig på snap bara det att han inte har kollat min story på över 1 vecka och det jag blir mest förvirrad är varför, varför nu? 
 
Om han nu inte vill ha något med mig att göra varför inte bara ta bort mig där också?! Och varför kolla in nu efter typ 1½ vecka av tysthet? 
 
Och jag vet att ni som läser det här kommer tänka, det är så uppenbart att jag fortfarande bryr mig om denna person och varför skriver jag detta inlägg om jag inte vill bry mig?! 
 
Grejen är att jag bryr mig fortfarande det gör jag och jag har nog fortfarande känslor för honom för det är inte något som försvinner bara så där, så det tänker jag inte förneka! Men det är skillnad på att vilja bry sig och att inte vilja bry sig. För jag vill inte bry mig eller lägga energi på någon som inte vill ha något med mig att göra för jag vill lägga min tid och energi på folk som förtjänar det och som visar ett intresse..  
 
Ja han lyckas iaf att fucka upp mitt huvud även när vi inte snackar med varandra..